Svensk violinbyggarhistoria från 1700-talet fram till idag

SLÄKTEN SOM BYGGT VIOLINER I GENERATIONER

Under mer än 100 år har namnet Lindholm varit välkänt i violinbyggarkretsar.

När Erik Lindholm 1907 återvände till Stockholm efter utbildning och praktik i utlandet grundade han Lindholms Violinateljé som länge stod i en särklass i Sverige vad gällde nytillverkning, restaurering och expertis av stråkinstrument. Verksamheten präglades av Eriks grundliga utbildning, yrkesskicklighet och noggrannhet, vilket blivit grunden i den Lindholmska traditionen.

Som i gamla tider gick yrket i arv från far till son. Även Bengt Lindholm skaffade sig en internationellt bred utbildning, och genom hans omsorgsfulla restaureringsarbeten och stora expertis vid bedömningar av antika stråkinstrument, etablerades Lindholms välrenommé ytterligare.

Idag förs arvet vidare av ytterligare en generation. Stefan Lindholm är dotterson till Bengt och har likt sin morfar och morfarsfar skaffat sig en gedigen utbildning i yrket.

Stefan ägnar sig framförallt åt nybygge av violiner, altvioliner och celli, men har även specialiserat sig på stora och komplexa restaureringsarbeten av fina antika stråkinstrument.

Violinbyggarmästarnas tidiga historia i Sverige

De tidigaste noteringarna vi har om violinmakare i Sverige är från andra hälften av 1600-talet, men ytterst få instrument från tiden finns kvar idag. Det är först från mitten av 1700-talet som vi finner ett stort antal stråkinstrument tillverkade av Stockholmsmästare som Petter Hellstedt, Sveno Beckman, Johan Öhberg, Daniel Wickström med flera. De var dock för få vid denna tid för att bilda ett eget violinbyggarskrå.

Under 1800-talet finner vi ett fåtel utbildade violinbyggare i Sverige. Den mest framstående från seklet var Hovinstrumentmakare Carl Wilhelm F. Otto som var verksam i huvudstaden 1835-1884. 1864 infördes fri näringsfrihet i landet och därmed upphävdes skråväsendet.

Tre generationer violinbyggarmästare i Stockholm

När Erik Lindholm 1946 erhöll Kungl. Majestäts Mästarbrev var han den förste Violinbyggarmästaren i Sverige under modern tid. Som under 1700-talet ställde bestämmelserna stränga krav på utbildning och yrkesskicklighet.

”Fyra års lärotid hos fiolbyggarmästare skall förefinnas med avlagt gesällprov och därefter följande fyra år såsom gesäll hos fiolbyggarmästare”. Dessutom skulle ett prov visa att ”sökande var väl insatt i yrkets detaljer, särskilt i fråga om restaurering och reparation”.

Kanske är det dessa, internationellt sett mycket höga krav, som förklarar att det sedan dess endast är ett 20-tal violinbyggare som erhållit denna titel. Bland dem sonen Bengt Lindholm och barnbarn barnet Stefan Lindholm.